Ordinary Cox

Idag har jag varit på två jobbintervjuer; ett för receptionen på det lokala gymet. Det andra på  huvudkontoret på ett stort känt klädmärkesföretag.

Det i receptionen är klart. Där kan jag börja nästa vecka, åtminstone med en intro för att känna på hur det är och om det kan vara något för mig.

Det andra lite mer oklart, såklart. De har ju fler som de ska intervjua.

Jag lovar att återkomma om hur det går.

Påskhelgen blev inte riktigt som vi tänkt oss.

Vi började med att skjuta på att åka till landet från torsdag till fredag, så kunde dottern hinna gå påskkärring med bästa kompisen i huset, jag skulle hinna säga hej till några av mina syskon med respektive samt bonusmor, m fl. och så skulle vi hinna med att få i oss en riktig traditionell påsklunch, innan vi åkte iväg till landet.

Bilen var packad, katten var med och vi var redo, då styvmor som har åkt tidigare till landet för att värma upp stugan tills vi kommer, ringer, och berättar att ett rör har frusit och det är översvämning i badrummet, vilket innebär att vattnet måste stängas av.

Med det beskedet var i alla fall inte jag så sugen på att åka ut längre.

Engångstallrikar och bestick etc i all ära för att slippa disk. Men allt annat då. Laga mat. Tvätta sig. Gå ut på tomten och göra sina behov... (när vattnet är avstängt funkar ju inte vattentoalletten heller tydligen). Nä, roligare kan man ha.

Så vi tog katten och körde hem igen. Från moster alltså.

Dessutom hade dottern gått och blivit krasslig och lät som om hon hade nån riktig influensa på gång. Hon mådde illa, hade ont i huvudet, magen, halsen och allmänt ont i musklerna. När hon hade kommit in efter en kort lekstund på gården hade hon varit grönblek i ansiktet. Så jag ringde och rådgjorde med mamma om hur vi skulle göra, om vi skulle åka till moster Greta ändå. Det tyckte mamma. Hon ville nog att vi skulle följa med och brydde sig mindre om ifall barnbarnet skulle smitta någon.

Väl på plats "tvingade" mormor i barnet en halv alvedon, och minutrar senare så kände hon sig trots allt lite bättre. Till och med så bra så att hon kunde äta en normal portion med potatis, prinskorv och köttbullar. Lite påskgodis och kladdkaka till efterrätt slank också ner.

Men sen, när vi kom hem, då var hon sämre. Det blev bums i säng och temperaturen mätte 39,8 grader. Så lite sjuk var hon, liten. Tapper som vanligt. Hon ville ju också åka till moster Greta så det var inget tvång från vår sida.

Resten av helgen gick ut på att rodda inför fotografering av lägenhet. Där och då dog min entusiasm och vilja. Mannen hade invändningar mot allt jag sa, eller om det var tvärtom, men han fick till slut stå för fiolerna. 

Han vände upp och ner på hela lägenheten. Dotterns rum skulle målas. Tavlor skulle hängas om. Blommor köpas till balkongen. Hälften av vårt bohag skulle trollas bort. Så att en stylist, tillika vän till mannen, skulle kunna komma in och sätta den sista finishen.

Min ork tog som sagt slut redan första dan. Jag vet inte vad som hände men från ingenstans kände jag mig halvt utmattad, och varje dag under helgen var jag tvungen att lägga mig att vila, dvs sova. Ändå hade jag inga problem att lägga mig senare på kvällen normal tid, eller tidigare.

Men framförallt var jag så irriterad. Sur liksom, på allt och inget. Och frusen. Så otroligt frusen.

Det är en sån där plötslig åkomma som man får räkna med om man lever tillsammans med mig.

Shåhär fint blev det till slut i alla fall. Och här fick katten vara med på bild också. Jag tyckte han passade jättebra in i resten av arrangemanget. Vad tycker ni?

Nu måste jag sova, igen... Hörs imorgon. Kanske. Då är det föreläsning "Worldclass Speaker", följt av gyndoktorbesök, följt av Styrelsemöte, som gäller. Yay!