Utsikt från sjuksängen
Jag mår illa. Fruktansvärt illa! Det är andra dagen jag är sängliggandes och har mest sovit. Först trodde jag att det var gravidillamående. Under min första graviditet och de första 16 veckorna mådde jag konstant illa. Jag kunde bara äta något en gång,
sen var det avverkat och tanken på det fick illamåendet att eskalera. Jag spydde på jobbet i princip varje dag.
Men en tanke slog mig ganska tidigt, att det ju kunde vara lite utsättningssymtom från Sertralinen också. Det hade gått en vecka sen jag tog min sista tablett. Så jag googlade, och mycket riktigt. På flertalet sajter och forum så vittnar folk som
också slutat med Sertralin, men även andra SSRI-preparat, om svårt illamående, extrem trötthet, blod som pulserar i kroppen, andfåddhet, yrsel och svimningskänslor, ungefär som att vara gravid eller bakis. Men även elstötar genom hjärnan,
kramper, svårt att sova osv. Så för min del är det svårt att avgöra vad dom är vad.
Nu är jag alltså inne på andra dagen, och det kanske inte låter så farligt, men i och med att jag inte vet när jag ska bli bra, eller åtminstone bättre...
Framförallt så verkar mannen redan ha tröttnat på att ta hand om mig.
Idag har jag mest sovit, och det enda jag fått i mig är te och några smörgåsrån med smör.
Här kan ni läsa mer om en läkares egna upplevelser och syn på antidepressiva och bristen på information om dess biverkningar när man försöker sluta med den
antidepressiva,
sertralin,
ssri,
utsättningssymtom,
