Nu är jag så trött på det här.
Jag är så trött på halsbrännan och andfåddheten. Jag är så trött på att inte kunna röra mig obehindrat. Jag känner mig som en överviktig 80-åring som vaggar fram långsamt, rör sig långsamt, tänker långsamt osv.
Jag är trött på att varva mina halvt dussin för stora tunikor och klänningar. För stora för att jag fått ärva dem, vilket är jättegulligt och jag vägrar, eller har vägrat, att köpa något nytt. Ingenting sitter till slut bra när magen står rakt
ut.
Jag är trött på den täppta näsan, på att inte kunna sova, på att inte kunna ta mig för vad jag vill för att jag inte kan lyfta saker.
Och även om det finns saker som jag skulle kunna göra så har jag ingen lust med det. Som att sy upp gardinerna. Kanske baka bröd. Göra müsli. Energibollar skulle jag vilja ha. Men jag har ingen lust.
Jag är så trött och uttråkad på att gå runt mellan dessa fyra väggar och inte ha någon lust att ta mig för något.
Så fort jag går ut blir jag besviken för att magen direkt strejkar på olika sätt, det stramar runt mage och i ljumskarna. Det sticker obehagligt i underlivstrakten. Jag känner mig kissnödig redan de första stegen, trots att jag nyss gick på toa.
De få promenader jag lyckats utföra blir jag omseglad av den ena pensionären efter den andra. Sniglar rör sig snabbare än mig.
För att inte glömma svampen i underlivet sen tre månader tillbaka, och nu även en hemorrojd, stor som en kikärta, sen en vecka tillbaka. Och då är jag inte ens förstoppad.
Jag är så trött 😞
Kommentera