Ordinary Cox

Kom precis hem från ytterligare ett besök hos gynekologen. Anledningen var inkontinensbesvär, som jag har haft sen jag födde barn för snart 7 år sen. Och som vanligt så späs min skepsism på vad gäller den konventionella läkarvården som vi har i Sverige. Det är fantastiskt att vi har en fri läkarvård i Sverige, absolut. Men tyvärr är den långt ifrån heltäckande. Och det gäller att vara påstridig för att få den rätta vården, eller att få de svar som man vill och behöver ha svar på, de rätta medicinerna, osv.

 

Hur som helst så har jag alltså haft samma typ av besvär i snart 7 år. Dessa besvär innebär att jag när som helst kan kissa på mig en skvätt (en rejäl sådan) när jag t ex nyser, hostar, blir puttad eller påsprungen, halkar eller något annat oförutsett. Springa, hoppa eller t ex köra kickboxning är helt out of the question. Man kanske kan tänka sig hur det är när jag förkyld och måste röra mig samtidigt. Då är det läge för blöja. Det är sådär när man är mitt i livet, har barn som man gärna vill kunna göra vissa av dessa aktiviteter med, men som känns obehagligt då det inte bara blir väldigt blött i byxorna, utan det känns som om innanmätet är på väg att trilla ut.

 

Men värst var det ändå första gången jag var på en yoga klass. I övningen skulderstående, en fantastiskt skön övning då man står på sina skuldror och nacke och med fötterna rakt upp mot taket, så kände jag att innanmätet sjönk nedåt, alltså mot lungorna, och luft sögs in genom "hålet". När jag sedan gick ur ställningen så hördes en ljudlig musprutt. Jag vet inte om någon hörde, men har svårt att tänka mig att den undgick mina närmsta grannar. Jag kände hur jag ville sjunka igenom golvet. Jag ville också försäkra dem om att prutten inte skulle lukta något eftersom den inte kom från det hållet, men var samtidigt tveksam om det verkligen skulle ha lindrat fallet. Detta hände i flera övningar under passets gång. Jag minns inte om det var den gången jag gick ut ur salen innan klassen var slut. För även om det dröjde tills nästa gång, så tänkte jag att det här kan ju inte hindra mig från att göra något jag älskar. Det kanske funkar med en tampong. Så jag testade det vid nästa tillfälle, men det hjälpte föga.

 

Så nu för tiden när jag vågar mig på ett yogapass så ser jag till att INTE göra de övningar som ger ifrån sig de som någon annan person som beskrev samma problematik kallade det; "osmickrande ljuden". Detsamma gäller på gymmet, i träningsklasser eller andra tillfällen när man rör sig. Jag undviker att hoppa och springa, även jogga på stället.

 

Som jag har förstått det också så tänker inte folk på vad hoppa och springa egentligen innebär. Som när min sambo ville att vi skulle köra kick-boxning ihop. 

"Bara det inte är en massa spring och hoppande" sa jag. 

"Näe, inte alls. Det är lite uppvärmning och sen boxas och sparkar man."

Då tänkte han inte på att springa runt i salen och hoppa sidledes i uppvärmningen är att springa och hoppa, eller göra jumping jacks. Det går inte alls. Och det känns jättefånigt när alla andra gör jumpingjacks och andra typer av upphopp, och jag själv gör något som ser ut som om jag håller på att kissa på mig. Vilket ju är exakt det jag håller på att göra.

 

Det var lite bakgrund om problematiken.

 

Idag var jag alltså hos en gynekolog för kanske 5:e gången på 5 år. Den här gången tänkte jag att "nu ska jag se till att få en remiss för att göra en riktig utredning". För det jag tidigare har blivit ordinerad är: att göra en sling-operation, då man sätter in en gummisnodd som tightar till urinröret. Problemet med det är, dels löser det inte problematiken med muspruttarna. Dessutom kan konsekvenserna vara att man får problem med att gå på toa istället, att det tar längre tid. Därför lyssnade jag på uroterapeuten första gången, som då avrådde mig från att göra en sling-operation och menade att jag istället skulle jobba på mina knipövningar. Hon var ganska säker på att jag skulle kunna klara det själv, och om jag inte hade märkt någon förbättring på 6 månader så kunde jag komma tillbaka.

 

Det blev ingen förbättring. Jag har varit tillbaka och jag har varit till en annan uroterapeut, och båda säger att jag måste knipa på rätt sätt. Men det spelar ingen roll hur jag kniper. Det finns inte tillräckligt med muskulatur att knipa med. Och det var det jag skulle försäkra den kvinnliga gynekologen om idag, så att hon skulle skriva ut en remiss, så att jag får en ordentlig utredning gjord på en specialistklinik för kvinnor med förlossningsskador.

 

Men någon sådan finns inte menade hon på. Det finns ingen annorlunda undersökning än den hon gör.

Men en riktig utredning försökte jag. "För vaddå?" frågar hon.

"För min slappa bäckenbottenmuskulatur" svarar jag...

"Vilka muskler tänker du på då...?" frågar hon.

"Dom som sitter i bäckenbotten, som håller uppe alltihop..." försöker jag. Jag sa det inte, men det är ju inte jag som är experten.

Jag minns inte ordagrant hur hela samtalet fortlöpte. Men jag gav bl a exempel på en annan förstföderska som var yogalärare och som upptäckte samma symptom som mig när hon började på att hålla klasser igen. Som hon förklarade, eftersom hon hade bra koll på hur hennes kropp fungerade, så kände hon att allt inte stod rätt till. Så hon skickade en egen-remiss till Danderyds sjukhus och fick en utredning. Och då visade det sig att hennes bäckenbottenmuskulatur hade bristningar på flera ställen, varav några kommer gå att operera och några andra inte.

 

Ni kan se klippet här

 

Hur påstridig jag än var på besöket idag så var hon lika bestämd med att det inte finns något annat att göra. Någon remiss till en kvinnoklinik fick jag inte. Efter 15 minuters besök så frågar hon hur jag vill göra för hon har andra patienter som väntar. Ville jag ha en remiss för att göra en sling-operation och en tilltightning av mellangården, för det kunde man tydligen göra, även om hon inte verkade tycka att jag var i behov av det, och då får man också leva med konsekvenserna, att slidöppningen blir tightare. Vad hon exakt menade med den domen vet jag inte för hon hade inte tid med fler frågor.

Hur som helst så fick jag i a f en remiss för de två operationerna, och förhoppningsvis kan jag ställa fler frågor då.

 

På tunnelbanan på väg hem försökte jag hitta klippet jag sett om yogainstruktören som upplevt samma symptom som mig. Då råkade jag se en klinik som gör estetiska ingrepp och som behandlar lätt till medelsvår inkontinens med laser, och som har gratis konsultation på internationella kvinnodagen, alltså imorgon. Så nu har jag bokat en tid dit. Ingen aning om vad det kostar, det visar sig imorgon och då får jag ta ställning till om det är värt det eller inte. Om det ens går att göra något åt mina problem med laser.

 

Den spännande fortsättningen följer...